Standard (EADGBE)

  I den stora sorgens famn

  finns små ögonblick av skratt

  såsom stjärnor tittar fram

ut ur evighetens natt

och i solens första strålar

flyger svalorna mot skyn

  för att binda sköra trådar

  tvinna trådar till en tross,

  mellan oss, så vi når varandra.

I den hårda tidens brus

finns det skrik som ingen hör

allt försvinner i ett sus

som när vinden sakta dör

alla tårarna har torkat

till kristaller på min kind

  jag har ropat allt jag orkat

  allt jag orkat, efter dig

  hör du mej? kan vi nå varandra?

I den långa vinterns spår

finns det skrik som ingen hör

och där ensamheten går

biter kylan alltid mer

ändå har jag aldrig tvekat

mellan mörker eller ljus

  för när månens skära bleknat,

  har allt pekat åt ditt håll

  och från mitt håll, kan vi nå varandra..

Enjoy, kommentera om ni vill ha tab på solot också, annars får de va :)