Standard (EADGBE)
Inget var kvar och jag kände mig klar
beredd att få ge mig av till slut
bara bort från den dröm som jag hade för mig själv
och jag trodde jag delade med dig
Jag ser dig springa emot mig på fältet
och det är svårt att förstå att du en gång var min
och blev våra öden som livet och döden
då skall jag gå så att du kan stanna kvar,
och leva igen
Lätt mot min kropp med din mun mot min hals
så bar jag dig hela vägen hem
jag var trött, men du sov och din hud var ännu varm
efter lekar du aldrig lekt förut
Orkar jag vänta när himlen begär mig
skall jag bli kvar där i kylan när allt kan bli mitt!
så ta det du saknar, min kropp eller vilja
jag kan ge bort hela livet för en dag
om himlen blir min
Visst kan jag blekna i skuggan av ett liv
jag blev bara bländad av det jag såg
bilden är fastbränd, min längtan var så stark
och var det ett lån är jag fattig nu
Fördes du bort for ett löfte du gav
så blek när du såg mig komma fram
han förstod vad han såg när du vred dig ur hans grepp
och jag visste att sanningen var nu
Om jag har fel nu, så går du ifrån mig
om jag har rätt skall jag slåss för en lögn som var din
förneka mig aldrig med tystnad och rädsla
vad har vi kvar om vi gömmer det vi vet
då finns ingenting