Standard (EADGBE)
Se solen är så röd nu, den brinner som mitt blod.
Men jag kan inte lova dig nåt mer än det du ser.
Visst vill jag öppna dörrar och nå dig i din dröm,
men solen har förvandlat dig så håll mig nära nu.
Och släng då det som döljer dig och låt mig komma in.
Din mun är röd så öppna den, men fråga ingenting.
Och blir du rädd så blunda hårt. Jag bär dig om du vill.
För ditt är ditt men vårt är vårt, och tiden den står still.
Och om jag skulle dö nu så drunknar jag i dig.
Så naken som jag föddes ger jag mitt liv till dig.
Och ännu glöder solen men natten närmar sig.
Det blåser upp till storm inatt så håll mig nära dig.
Och släng då det som döljer dig och låt mig komma in.
Din mun är röd så öppna den, men fråga ingenting.
Och blir du rädd så blunda hårt. Jag bär dig om du vill.
För ditt är ditt men vårt är vårt, och tiden den står still.
Du tvekar när du ser mig, men kroppen blev min sköld,
och varje ärr är kärlek till mitt liv.
Du tror att jag år farlig, men se på mig igen.
Jag skänker dig det liv som brinner än.
För ännu glöder solen och ännu finns det liv,
Det blåser upp till storm inatt så göm dig nära mig.
Och jag skall hålla i dig, men bara om du vill.
Jag tar dig genom vindarna så länge jag finns till.
Och släng då det som döljer dig och låt mig komma in.
Din mun är röd så öppna den, men fråga ingenting.
Och blir du rädd så blunda hårt. Jag bär dig om du vill.
För ditt är ditt men vårt är vårt, och tiden den står still.