Standard (EADGBE)
Intro
Han la sig sakta ner så tung med gråten i sin hals
Han tycktes höra röst i rum, men där fanns ingen alls
Han fyllde kroppen sin med mjöd, hans ögon sjönk ihop
För att återfödas i en dröm till hjältars glädjerop
Där brinner jag förutan glöd
Där växer jag mig stark
Brynjan min får motstå slag å aldrig tar jag mark
Kärlek till vårt fosterland ger kraft och mod till män
Heder till vårt kära folk där eldar brinner än
I stilla mörker väntar han, där månen kastar sken
I ensamhet han lider ont å hjärtat känns som sten
Från händer rinner blodet tjock, han faller tungt ihop
Blommor föds och blommor dör, hör hjältars sorgerop
Där brinner han förutan glöd
Där växer han sig stark
Brynjan hans får motstå slag å aldrig tar han mark
Kärlek till hans fosterland ger kraft och mod till män
Heder till vårt kära folk där eldar brinner än
Hans sorger funnit frid i jord, en hjältes grav han skänks
En sista sång bär vinden bort, i regn en viskning dränks
En resa lång jag ändat nu, min kropp den sjönk ihop
Livet gav och livet tog hör hjältars sorgerop
Där brinner jag förutan glöd
Där växer jag mig stark
Brynjan min får motstå slag å aldrig tar jag mark
Kärlek till vårt fosterland ger kraft och mod till män
Heder till vårt kära folk där eldar brinner än
Där brinner jag förutan glöd
Där växer jag mig stark
Brynjan min får motstå slag å aldrig tar jag mark
Kärlek till vårt fosterland ger kraft och mod till män
Heder till vårt kära folk där eldar brinner än