Standard (EADGBE)

 Så börjar åter den långa vägen

 och du är lappad min gamla sko

 å jag har skurit en flöjt i sälgen

 här ner vid strömmen i Örebro.

 Jag går mot Hallsberg med kurs på Laxå,

 och glömde midvinterns svält och nöd.

 Jag slipar knivar, jag slipar saxar.

 Jag slipar solsken och dagligt bröd.

...Och så vidare

Var är min ungdom, ja säg vad är den,

men den var fin, jag var fri och lös.

Jag sov i lador, jag sov i diken

jag sov hos byfogdens yngsta tös

Först var hon livrädd,men sedan drack jag

all vårens doft utur hennes sköt´.

Sen slipt jag knivar,sen slipt jag saxar,

sen slipt jag solsken och dagligt bröd.

Men annars är jag Skärslipar-Lundman

som krusar folk där jag krusat förr.

En stackars sate som klipper hundar

och bonden reglar för mig sin dörr.

Han lever ofarligt för hans lycka,

den sitter trygg i ett stort fat gröt.

Jag slipar knivar så får jag smycka

mitt liv med solsken och dagligt bröd.

En gång var brännvinet var mans äga

ty det var billigt och därför gott,

och malört dofta längs alla vägar

och gav fin smak åt en finkelpott.

Tjo! Spelemän, hej ni glada laxar!

Er söp jag ständigt från vett och sans.

Och slipte knivar, och slipte saxar

och tog er kvinna när det var dans.

Ni som har plikter kan säkert döma,

en skit som inte betalar skatt.

Men jag gör dikter och jag får drömmar

ty jag är ett med den ljusa natt.

Må stora diktare stöddigt kraxa,

jag vet bland dom är jag blott en fjant,

Som slipar knivar och slipar saxar

och hycklar rörd för en kopparslant.

Var är ni nu alla ni jag kände

var mullig piga, var mager dräng ?

Nån fick väl slut på sitt livs elände,

nån går och dras med sin brustna sträng.

Men jag finns ännu ibland dom raska,

mitt hår är vitt men min käft är röd.

Jag slipar knivar, jag slipar saxar

jag slipar solsken och dagligt bröd

Och länge ännu så vill jag leva

i morronkyla och aftonglöd.

Min slipsten har jag, den kan jag veva

samt hålla näsan försvarligt röd.

Jag går mot Hallsberg med kurs på Laxå

och glömmer midvinterns svält och nöd.

Jag slipar knivar, jag slipar saxar,

jag slipar solsken och dagligt bröd.