Standard (EADGBE)
Intro
Nar jag tanker tilbaka pa min barndom
ser jag skrackbilder tydeligast av allt.
Ja, dom ganger dom skramde eller slog mej
ar dom minnan som hardast sitter fast.
Far som barn tar man karleken far given,
allting annat ar mot ens natur.
I den stund man tar steget ut i livet
ar man bara ett tillgivet djur.
Anda star snart dom vuxna dar och pekar
ut den rikning dom tycker man skall ta.
Alla drommar dom sjalva har forvagrats
vill dom forverkliga genom sina barn.
Ar man lydig belonas man och hyllas,
revolterar man mister man allt.
Ingen alskar ett barn som inte lyckas,
ingen alskar ett barn som ar starkt.
Men vem besitter formagan att veta
vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan saj' til na'n annan hur lyckan ser ut,
vem kan saj' vad na'n annan vill bli?
Lat dina blommor sla rot dar det fins jordsman,
lat dina vaxter fa leva dar dom trivs.
Las inte inn dina plantor i et drivhus,
lat dom fa slippa et onaturligt liv.
Lat den du alskar fa prova sina vingar,
en dag sa flyger din alskade rett.
Vill du bli respekterad av din avbild,
far du visa din avbild respekt.